Vi sitter och tittar på Ronja Rövardotter och jag kan inte låta bli att gråta när Mattis kommer för att be Ronja komma hem igen. Det är verkligen så tårarna bara rinner på en, det är inte sorgligt, utan bara vackert att se, speciellt när man är förälder själv. Ronja Rövardotter är en riktigt bra film och jag älskar den, speciellt när Ronja gör sitt vårskrik. Det är någonting jag brukade göra när jag var yngre, då brukade jag springa ut i skogen och skrika mitt vårskrik så fort våren kom, precis som Ronja.